Tvillingstäderna Skanör och Falsterbo har en spännande historia. Falsterbonäset reste sig ur havet för cirka 4000 år sedan då Littorinahavet drog sig tillbaka. För 1000 år sedan beräknas havsvattenytan här ha legat drygt en meter högre än idag. Då började fiskare från andra sidan Öresund att komma till sandrevlarna här. Efter en tid började de att bosätta sig här på näset. De äldsta kulturlagren i Skanör är från 1000- och 1100 talet och i Falsterbo från 1200-talet. Helt säkert fick Falsterbo sitt namn efter fiskarna från Falster och deras bodar här.
Under Nordens medeltid, ca 1050 – 1520, blev Skanör och Falsterbo platsen för en av norra Europas viktigaste handelscenter, Skånemarknaden. Förutsättningarna bestod i den stora tillgången på sill i vattnet här utanför och det strategiska läget mellan Östersjön och Öresund. Hit kom köpmansfolk från de nordeuropeiska kuststäderna. Efterhand tog den mäktiga handelsorganisationen Hansan över. Skanör blev den mest betydande marknadsplatsen under 1200-talet och 1300-talet medan Falsterbo dominerade under 1400-talet och 1500-talet.
En stark kungamakt var en förutsättning för marknadsfreden och den danske kungen lät för sin fogde uppföra en borg i Skanör och ett slott i Falsterbo. De utländska städerna fick privilegier att bedriva sin marknad inom sk fit-områden. Mycket tyder på att Rostock var dominerande i Skanör medan Lübeck var störst i Falsterbo. De utländska fiskarna och handelsmännen kom här årligen under en period från sensommaren till senhösten.
Under medeltiden fanns också en fast befolkning i Skanör och Falsterbo. Den tjänade säkert väl på arbete vid marknaderna. Under andra delen av 1500-talet minskade tillgången på sill och folket från hansastäderna slutade att komma hit. Kvar blev två fattiga samhällen med bibehållna stadsprivilegier där befolkningen livnärde sig på lantbruk med sädesodling i vångarna och fiske. De enda kvarvarande byggnaderna från medeltiden är kyrkorna i Skanör och Falsterbo.
Carl von Linné kom på sin Skånska resa 1749 till Skanör och Falsterbo. Besöket ägde rum ett par sommardagar i slutet av juni månad. Hans reseberättelse innehåller en ingående redogörelse av naturen här och den tidens bebyggelse och sedvänjor.
Falsterborev har genom århundrandena utgjort en fara för sjöfarare. Redan på 1200-talet eldades med öppen eld på Kolabacken för att leda fartygen. På 1600-talet anlades där en vippfyr som eldades med kol och då den stora segelfartygseran kom i gång byggdes Falsterbo fyr som invigdes 1796. Många män från Skanör och Falsterbo valde då att söka arbete som sjömän på rederierna i Malmö och Trelleborg. Under 1800-talet hade de flesta män i Skanör och Falsterbo arbete på sjön. De flesta seglade på de stora haven, men många arbetade som lotsar knutna till fyrskeppet eller med livräddning på Skanörs livräddningsstation eller på fyren i Falsterbo.
År 1752 fick Skanör sin förste juridiskt utbildade borgmästare Leonard de la Rose. Två år senare fick han även domsrätt över Falsterbo. Han genomdrev byggandet av Skanörs rådhus och inrättade ett postkontor i borgmästargården.
På 1800-talet bestod bebyggelsen i Skanör och Falsterbo fortfarande av tätt liggande korsvirkeshus med halmtäckta tak längs gator i ett medeltida mönster. Städerna drabbades av förödande bränder 1874 och 1885 i Skanör samt 1896 och 1911 i Falsterbo. I Skanör skede återuppbyggnaden efter en ny stadsplan medan man i Falsterbo följde en stadsplan från 1876 och bibehöll de smala och sneda gatorna. Omkring år 1900 bestod Falsterbo av ett tjugotal gårdar. Alla låg inom byn och omgavs av de av tångvallar omgärdade vångarna. På motsvarande sätt var det i Skanör, som hade en mycket större befolkning.
Under århundrandena hade de större skeppen ankrat i Hööl, dvs i bukten norr om Falsterbonäset. Mindre båtar hade kunnat gå in i Bakdjupet mellan Hovbacken och Skanörsborgen. På 1870-talet påbörjades planering av en hamn i Skanör. Den anlades väster om staden vid Öresund och invigdes 1881.
Under de sista årtiondena på 1800-talet sökte sig fler och fler till Falsterbo för bad och rekreation. Det var huvudsakligen malmöbor men också en del från Lund och övriga Skåne. Sommargästerna hyrde in sig hos hemmaborna, som flyttade ut till sina brygghus eller liknande. Strandhotellet stod färdigt 1898 för att ta emot sommargäster. Men det tog tid att ta sig hit. Med diligens från Malmö tog det cirka 4 timmar. Då järnvägen kom till Falsterbo 1904 hade restiden reducerats till cirka 1 timme och 30 minuter. Hotell Falsterbohus uppfördes av järnvägsbolaget och stod klart 1908. Flera av de järnvägsanställda bosatte sig i Falsterbo och kom att ta en aktiv del i samhällets utveckling.
Järnvägsbolaget tog ledningen då området sydväst om Fiddevången exploaterades. Här byggdes ett större antal vackra villor ritade av välkända arkitekter. Många av de som bodde i dessa villor var medlemmar i Falsterbo Golfklubb som redan 1911 fick arrende för sin bana ute vid fyren. Mycket tack vare klubbens engelske golftränare William Hester kom golfsporten att bli den stora sporten på orten. Han medverkade med tiden till att Flommens Golfklubb bildades och fick sin bana.
Falsterbonäset är känt som en av norra Europas förnämsta flyttfågellokaler. Malmöläkaren Paul Rosenius studerade fågellivet här på det tidiga 1900-talet. På 1940-talet bedrev Gustaf Rydebeck fältstudier här och skrev sin doktorsavhandling om fågelsträcken. Falsterbo fågelstation grundades 1965 och bedriver forskning inriktad på räkning och ringmärkning av flyttfåglar. Stationen är knuten till Skånes Ornitologiska Förening. Många tusen fågelintresserade kommer varje höst till Falsterbo för att studera fågelsträcken.
Under 1900-talets första hälft utvecklades Skanör och Falsterbo som en badort. Det byggdes sommarhus, startades pensionat och kaféverksamheter. På dansbanorna vid Strandbaden i Falsterbo och i Skanörs stadspark roade man sig på kvällarna. När sommargästerna åkt hem vid slutet av augusti återgick Skanör och Falsterbo till att vara små stillsamma samhällen. Fler och fler fick arbete i eller flyttade till Malmö. Från år 1900 till 1965 bodde oförändrat ca 1000 personer här året om. Så drogs planer upp för villabebyggelse. I början av 1970-talet byggdes stora grupper av villor i Skanörs och Falsterbos vångar. Många unga familjer, särskilt från Malmö, valde att bo här året om och pendla till arbetet. Allt skulle transporteras på väg och SJ passade på att lägga ned järnvägen 1972. Nu bor ca 7500 personer här på orten året om.